OCD-förbundet: Det finns ingen behandling

Snabbkoll

Det här behöver du veta från SVT Uppsalas reportage

Ingen etablerad behandling för samlarsyndrom finns i nuläget till skillnad från OCD som brukar behandlas med beteendeterapi (KBT).
Hundratusentals svenskar uppskattas vara drabbade av syndromet. Enligt OCD-förbundet handlar det om 2-5% av befolkningen.
Många av de drabbade med tvångssyndrom (OCD) har även symtom på problematiskt samlande - uppskattat runt 18-40%.
Gunilla Ekholm, ordförande för OCD-förbundet i Uppsala, säger att de drabbade "snarare blir straffade" än hjälpta.
Gunilla menar i artikeln att samhället ofta tar rättsliga åtgärder istället för att försöka behandla syndromet som en sjukdom.
Samlarsyndrom påverkar ofta hela familjen & leder till stort psykiskt lidande för många av de inblandade.

Följande text är vår egna tolkning & fördjupning på SVTs reportage om OCD-förbundet & samlarsyndrom

Varför finns det ingen behandling för samlare?

Man kan tro att det finns behandling för de som drabbas av samlarsyndrom eftersom syndromet har blivit erkänt som en egen diagnos enligt DSM-5 sedan 2013.

I vissa fall så har samlarsyndrom försökts behandlas med beteende terapi (KBT) behandlingar.

Detta är däremot eftersom de ansågs tidigare vara en underkategori av OCD (tvångssyndrom).

Men i nuläget finns det faktiskt ingen konkret vårdväg för de som drabbas av samlarsyndrom.

Detta leder ofta till att samhället bemöter problemet när det gått för långt.

Resultatet av detta blir att den drabbade istället för att få vård för sin diagnos, blir straffad med vräkningar & tvångstömningar istället.

Gunilla Ekholm beskriver problemet tydligt:

"Det har inte funnits någon behandling mot samlande. Inga uppdragna vägar för att hjälpa personer som är drabbade."

Samlare & samhället ser olika på problemet

Ett vanligt påstående är att samlare inte ser på sina problem på samma sätt som samhället i övrigt gör.

Personer med samlarsyndrom kan blåneka att det finns något problem med deras beteende. Att deras samlande är som en slags "ultra hobby".

Grannarna kan bli sura om samlarens lägenhet luktar ut i trapphuset & dessutom kan deras bostad drabbas med exempelvis skadedjur eller vattenskador.

Gunilla beskriver denna aspekt väldigt bra i intervjun.

"Det är så med de som samlar. Man ser inte med samhällets ögon på, ojdå, det är lite fullt här. Varenda kvadratmeter av tomten är full med grejer."

Förstår de inte att det är riskabelt?

Ofta misstolkas denna oförmåga att förbättra sin situation som trotsande eller ovilja att förändras.

Det handlar i själva verket om en psykisk sjukdom där personen har extremt svårt att göra sig av med saker.

Men det är inte helt ovanligt att en person som drabbas av samlarsyndrom är fullt medveten om att det hen gör är problematiskt.

En person som lider av samlarsyndrom kan helt enkelt tycka att deras situation känns fullständigt hopplös.

Detta leder till en ondcirkel av att känna en enorm skam & ledsamhet över sin situation, som sedan försöker dämpas med de goda känslorna av att skaffa nya saker.

De rättsliga konsekvenserna

Ofta ser man artiklar om samlare som blir vräkta efter att deras bostads situation blivit påkommet, ofta på grund av någon spontan renovering.

Om bostaden eller den inneboende är i särskild riskzon för skador så görs ibland akuta saneringar av bostaden för att återställa miljön.

Vissa hyresvärdar tackar däremot nej till dessa åtgärder, med skäl att situationen kommer återkomma & där med är slöseri med tid & pengar.

Istället för att erbjuda samlaren den stöd & behandling den behöver så tar samhället ofta till rättsliga åtgärder mot personen.

Den drabbade blir då vräkt & en tvångstömning sker. I vissa fall så har hyresgästen kunnat hyra s.k selfstorage, det är som containrar där de kan flytta sina saker för att undvika vräkning.

Istället för att erbjuda behandling & stöd tar samhället ofta till rättsliga åtgärder mot personer med samlarsyndrom. Hyresvärdar ansöker om avhysning & bostäder töms under tvång.

Gunilla Ekholm ifrågasätter dessa tillvägagångssätt:

"Ofta tar man till rättsliga åtgärder, men du dömer ju inte någon som lider av cancer till exempel. Samlarsyndrom är en sjukdom."

Det finns också ett stort mörkertal – få vill träda fram & berätta om sina problem eftersom det fortfarande är stigmatiserat.

De sociala konsekvenserna

Samlarsyndrom påverkar inte bara den drabbade psykiskt, det är ofta stora sociala konsekvenser kopplat till patologiskt samlande.

Genom att bostaden tappar sin funktionalitet leder det till att samlaren eller dens anhöriga inte längre bjuder över folk till deras hem.

Att behandlingar & stöd för samlarsyndrom är så få

Det finns fall där föräldrar har haft såna stora problem med samlande att deras barn inte vill bjuda hem kompisar för att leka eller plugga.

De instanser som ska hjälpa till saknar ofta kunskap om att problemet ens existerar, vilket gör det ännu svårare för anhöriga att hitta rätt stöd.

Vilka åtgärder kan man ta?

Även om det saknas en "officiell" behandling för samlarsyndrom finns det fortfarande vägar framåt:

KBT-behandlingar börjar användas i vissa fall, även om det inte är standarden för samlarsyndrom.
Professionell sanering ger det snabbaste resultatet, men behöver ibland kombineras med annan stöd för att minska återfall.
Stödteam så som Samlarteamet har börjat dyka upp för att hjälpa personer med svårt samlarsyndrom.
Stöd från anhöriga kan vara avgörande genom att minska stigma & känslor av skam samtidigt som man hjälps åt att städa.

Viktigast är att söka hjälp i god tid för att situationen inte ska eskalera till en punkt där vräkning är oundvikligt.