Gå till huvudinnehåll
4 min läsning

Maria samlar på saker "som en förbannelse"

Baserad på SVT:s reportage om Maria, som drabbas av samlarsyndrom, hennes kamp mot syndromet & hur det har förvandlat hennes liv.

Maria samlar på saker "som en förbannelse"
Snabbkoll

Det här behöver du veta utifrån SVT:s artikel


  • Maria är en av hundratusentals svenskar som drabbas av samlarsyndrom. Bakom stängda dörrar pågår en ständig kamp mot diagnosen.

  • Hennes lägenhet var belamrad med mestadels kläder. Det tog henne 45 minuter att ta sig från ytterdörren till vardagsrummet.

  • Hon beskriver det som en tvingande känsla där ångesten över att göra sig av med saker tar total kontroll.

  • SVT:s reportage lyfter fram att det finns hjälp men att det kräver förståelse, sedan hänvisar de till OCD-förbundet.

  • Hon bestämmer sig för söka hjälp & anlitar Banerry för att få ordning på sitt hem & rensa sin lägenhet.

  • Genom en psykolog får Maria hjälp att hantera sina samlarimpulser & de ångestkänslor som kopplas till hennes diagnos.


Följande text är vår egna tolkning & fördjupning på SVT:s reportage om Marias historia

Varför det inte funkar att säga "släng det bara"

Du har säkerligen känt den där isande känslan i magen när du tror att du har tappat bort din plånbok eller mobil.

Föreställ dig nu att det känns så varje gång du försöker slänga en gammal tidning, kläder eller en trasig mugg.

Trots att sakerna är trasiga, gamla eller rakt av skräp så känns det omöjligt för en hoarder att slänga sakerna.

Problemet sitter inte alltid i sakerna, det grundar sig i att kunna ta beslutet att göra sig av med saker.

Det är därför "släng det bara" inte fungerar på personer som lider av samlarsyndrom.

Varför vanlig logik inte fungerar

Många kan tänka: "Ser de inte att det är skräp?"

Svaret är både ja & nej. De flesta samlare är smärtsamt medvetna om att deras boendesituation inte är varken normal eller hälsosam.

Logiskt tänkande vinner sällan över en hjärna som drabbas av patologiskt samlande.

Att säga "städa bara" till en samlare är som att säga till en deprimerad person att "bara vara glad".

"Jag klarar inte att göra det själv eller med min boendestödjare. Det skulle ta flera år." - Maria, SVT:s reportage

Folk som bemöter samlare på detta vis missar poängen. Föremålen är ofta kopplade till minnen, vänner & familj eller en period av deras liv som inte längre är kvar.

Sakerna blir som ett "bevis" på något väldigt emotionellt för personen & i slutändan så måste samlaren överväga sin hälsa gentemot föremålen.

Att kasta dem känns som ett svek mot de själva & kopplingen de har.

Den farliga känslan av trygghet

Många tror att folk med samlarsyndrom "älskar" sina saker. Detta är felaktigt tänkande & sanningen är ofta mörkare än så.

Att spara på saker okontrollerat kan bli ett sätt för de att undvika smärta & få en sorts sinnesro.

Varje gång Maria eller andra med diagnosen tänker "jag borde slänga den där" så går ett larm igång i deras huvud.

Larmet skriker då för fara, förlust & misstag, men om de istället behåller saken så tystnar detta larm.

Hjärnan får då en slags belöning & den är omedelbar. Ångesten försvinner & personen känner sig trygg i att ha kvar sina saker.

Men kostnaden för detta kommer alltid komma ikapp en. Priset betalas i form av långsamt försämrande hälsa.


Är inte lösningen en tvångstömning?

Man kan ju undra, om en tvångstömning fungerade för Maria, varför skulle det inte för alla andra?

Man får ju ändå en tom & städad lägenhet igen på bara någon dag.

Detta påstående kan anses vara lite paradoxalt eftersom att det skiljer sig från person till person.

Vissa samlare reagerar väldigt bra på att utföra en tvångstömning, medan andra sakta men säkert bygger upp sina högar igen över tid.

Om personen i fråga inte behandlar grunderna till problemet så finns det risk att bostaden bara fylls på igen.

Vägen mot förbättrande

En lösning som fortfarande undersöks av forskare är att försöka bygga upp "toleransen" hos den drabbade för det som är så obehagligt med att slänga saker.

Behandlingen består av en specialiserad kognitiv beteendeterapi (KBT) inriktad för samlarsyndrom.

Detta i kombination med boendestöd från socialtjänsten har visat goda tecken på framsteg för patienter.

Man börjar smått. Kortfattat så ifrågaställer man sina tvångstankar & ångest med hjälp av psykologen i en kontrollerad miljö.

Några exempel på frågor som hade kunnat ställas under en sån här behandling:

  • Vad kan hända om jag slänger den här gamla sladden?

  • Har den kommit till användning de senaste 12 månaderna?

  • Har jag haft behov av den efter jag slängt den?

Det är en process som tar tid, men som SVT:s reportage visar så är insikt det första steget mot frihet.


Slutsats

Reportaget om hur Marias liv förändrats av samlandet kan ses som en viktig påminnelse att väldigt många människor lider i tystnad.

Detta gör det extra viktigt att förstå att personer som lider av samlarsyndrom oftast bara behöver stöd & förståelse, från både vården & anhöriga.

Samlarsyndrom är en förbannelse som kan få förbättring att kännas omöjligt. Men det finns flera olika hjälpmedel tillgängliga för de lidande.

Känner du igen dig själv eller en anhörig i denna artikel? Det kan kännas omöjligt, men det finns hjälp.

Låt inte sakerna definiera ditt liv längre.


Banerry AB

Banerry AB

Företag

svt.se
Prenumerera på Banerry
PRENUMERERA

Discover
Banerry

Missa inte våra senaste listicles & inlägg.